Menemelih

De gråa molnen blir allt fler.
Jag känner hur kyla tränger sig genom de tjocka tegelväggarna.
Känner att jag vill bort härifrån, jag vill gömma mig i hans famn.

Det är svårt att förklara hur jag känner mig när jag är i hans famn.
Att vara i hans närhet och känna hans värme.
Att få stryka min hand genom hans bruna korta hår.
Kyssa hans varma kärleksfulla läppar-

Vissa kallar oss för tofflar, men jag undra tyst för mig själv vad som är fel med det?
Vad är det som är fel med att vilja vara med den man älskar, med den man mår bra av, med den som skyddar en från allt ont i världen?
Så länge man har en egen åsikt så gör det väl inget.
Hans fiender är inte mina och mina fiender är inte hans.